Tullesbo Ridgebacks - This is it!

Att leva med en Rhodesian Ridgeback - Copy the King

Texten är baserad på vårt liv med och våra erfarenheter av rasen, då främst hanhunden Copy. Så texten ger en ledtråd till våra hundars mentalitet och personlighet.
Officiell rasstandard hittar du efter texten.

Hur är en Rhodesian Ridgeback?

Det allra första man bör säga om rasen är att den är otroligt intelligent. Det kan låta klyschigt, och man kan tycka att alla hundar är intelligenta, men faktum är - en Ridgeback är strået smartare än många andra, i n k l u s i v e många hussar och mattar. Vilket faktiskt har en ganska stor betydelse för vem som är lämplig att ha den här hundrasen.

Är man förstagångshundägare, tycker jag inte att det är en lämplig hundras. Den är stor, stark, modig och som sagt, otroligt smart. Den överlistar de flesta nybörjarhundägare som inte vet hur man sätter gränser eller uppfostrar en hund (och valp, börja tidigt, så klart).

Men jag återkommer till intelligensen.

En Ridgeback är en väldigt bra familjehund, den är oerhört trogen sin familj, och den väljer ofta en person i familjen som "sin". Den gillar alla i flocken, och känner självklart igen alla i sin närhet och bekantskapskrets, men en speciell människa tycker den alltid lite extra om, och lyder lite extra bra.

Man märker snabbt att Ridgebacken bara behöver träffa någon en gång, sedan minns den alltid den personen. Samma sak med bilar - den ser direkt vem som kommer, och vet om den personen är välkommen, eller ej.

Det här är ingen retriever, den skiljer sig från den typen av hund på många sätt - t ex när du får främmande. Den springer inte fram och lägger sig och visar magen och vill gosa. Nej, en Ridgeback är vänlig, men kan vara något avvaktande mot främlingar, åtminstone tills husse eller matte med vänlig röst säger "hej, titta vem som kommer, eller - det är ok, lilla hunden". Om en Ridgeback gillar någon hälsar den otroligt vänligt och storsint, men som sagt - den har sin familj och älskar den, främlingar är ok, men inget man slickar i ansiktet precis. Speciellt inte första gången man träffas. Med avvaktande menar jag att hunden hälsar, sedan går den undan.

En sak som är viktig att känna till med en Ridgeback är att den generellt inte har samma döds-disciplin med omedelbar lydnad som t ex en Dobermann. Och det beror på flera saker - dels intelligensen, den känner direkt om du menar allvar, eller om ditt kommando inte spelar så stor roll. Om du halvhjärtat säger "jamen, kom då..." så kan din Ridgeback mycket väl ligga kvar och tryna i soffan (för den ÄLSKAR att tryna i soffor. Det här är en riktig soffpotatishund, och den MÅSTE ha en egen fåtölj, eller soffa. Först då blir den riktigt lycklig... :-) ), tills du med allvar i rösten säger "kom". Då har du en lydig hund.

Fördröjningen i lydnad i vissa situationer, beror också på att den här hunden kommer från Sydafrika där den användes till lejonjakt. Den användes/används för att ställa lejon och annat storvilt, och då kan du själv lista ut att det behövs otroligt mycket mod, intelligens och förmåga att fatta självständiga beslut, för att överleva en sådan situation. Den måste tänka själv, och inte vara beroende av ett kommando från sin förare i ett sådant skeende.

Så är man en hundförare som är van vid t ex schäferns eller Dobermannens millimeter-precision, måste man vidga sina vyer och lära lite nytt i hur man umgås och tränar med en Ridgeback. För det går alldeles utmärkt att sätta lydnad på en Ridgeback, men som sagt - gör det med intelligens, respekt och kunskap. Den här hunden kommer aldrig att acceptera att bli slagen, eller mentalt nertryckt. Den förlåter dig aldrig. (Och därmed inte sagt att n å g o n hund ska fostras eller hanteras på det sättet.)

På samma sätt som en Ridgeback läser sin husse eller matte i en kommando-situation, läser den av dig i en vakt-situation. Det här är en ypperlig vakthund, men den kommer inte att vakta i onödan om det t ex går förbi ett rådjur utanför dörren: Den känner när det är allvar, och det mäktiga skallet en Ridgeback har, skrämmer de flesta. Jag garanterar.

Därför är det viktigt att man, när det kommer främmande som en Ridgeback aldrig träffat, med vänlig röst talar om för hunden att det är ok, det är inbjudna gäster som kommer. Men för det mesta känner hunden på dig att du är glad när du får roligt besök. Om du däremot blir nervös eller rädd i en situation som är hotfull, du är ensam hemma, hör konstiga ljud i mörkret etc - kommer din Ridgeback att skydda dig med allt den har. Det är en ypperlig väktare och vän att luta sig mot.

Vår Dobermann kan skälla på allt som rör sig - Ridgebacken säger något när det är allvar, eller om du vill att den ska göra det.

De gillar att ha koll, du kan tro att den ligger och snarkar i soffan utan någon som helst aning om vad som försigår, men låt dig inte luras - den vet precis vad som sker. Ofta väljer de ut en högt belägen plats utomhus, och ligger sen där och "har koll". Jag tror att det delvis är därför de vill sova i en fåtölj, de kommer upp lite och har bättre koll.

Men de gillar även att ligga i möblerna för de älskar värme. Om du skyddar din Ridgeback mot den värsta bitande vintervinden, klarar den vintern galant - men de älskar solen. När alla andra sitter i skugga, ligger en Ridgeback raklång i 40 graders stekande sol.

Men även om den älskar att sola, sova och njuta - så kommer den alltid att vilja följa med dig på äventyr. En Ridgeback är fenomenalt uthållig, stark och snabb. Det sägs att den är världens snabbaste hund på långdistans. Att se en Ridgeback sträcka ut över ett fält, är fantastiskt. För även om det här mentalt är en vacker hund, så är den precis lika underbar att se på. Den är vansinnigt vacker, vilket ju är en trevlig bonus. Att gå på stan med en Ridgeback innebär att man får stanna ofta och låta folk fråga och beundra. Kvinnor brukar säga att det är den vackraste hund de sett, män likaså - men jag har märkt att de lika ofta tilltalas av en Ridgebacks självklara macho-utstrålning. Dess mentala styrka och självklara självsäkerhet märks i hållningen och dess sätt att röra sig.

Ridgebacken är något av en teaterapa: Den kan, likt ett barn, trampa snett på en pinne - då kommer den haltande till dig för att du ska blåsa; när du tittat på tassen och sagt "lilla vän, oj oj oj, tassen har gått av, men nu är det bra igen", så springer din Ridgeback iväg igen, frisk och ohaltande. :-)

Så slutligen jaktinstinkten. Ja, det här är i grunden en hund med jaktinstikter, så till vida att den älskar att spåra. Den drar på exempelvis hare och rådjur. MEN, det varierar i linjerna hur mycket jakt de har. Vissa har inget, vissa har alldeles lagom. Vår hane älskar att spåra. Han sticker inte okontrollerat, vi kan hejda honom, men om han har en hare framför sig så jagar han den. Men han kommer ALLTID tillbaka. Han tar en runda, men sticker aldrig.

Vi har hägnat flera hektar åt våra hundar, för att de ska kunna vara lösa överallt på gården. Våra vuxna hundar får aldrig vara lösa i skogen, för OM de skulle ta en snus och sniff-runda, så finns här vägar med tung trafik, och dessutom skulle de skrämma slag på en hundrädd människa på skogspromenad. För oavsett om de är vänliga, så är de stora och väldigt respektingivande.

En Ridgeback är stor och den är som sagt respektingivande. Men det inser de inte själva alla gånger, för i den stora kroppen bultar ett lika stort hjärta, som älskar sin familj och njuter 100 % av gos och uppmärksamhet. De förstår inte varför de inte får plats i ditt knä, för där vill de helst vara. Speciellt om du sitter i en soffa.

av Helén van den Born

Så ser den ut på pappret!

STANDARD FÖR RHODESIAN RIDGEBACK

Ursprungsland/Hemland
Södra Afrika

Användningsområde
Rasen används fortfarande till jakt i många delar av världen men den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund.

FCI-klassifikation
Grupp 6, sektion 3. Utan arbetsprov

Bakgrund/Ändamål
Rhodesian Ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med halvdomesticerade, ridgeförsedda jakthundar. Man jagade främst med par eller tre hundar. Den ursprungliga funktionen hos rhodesian ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram. Den ursprungliga standarden som nedtecknades 1922 av F.R. Barnes i Bulawayo, Rhodesia (nuv. Zimbabwe) var baserad på texten i dalmatinerstandarden. Standarden för Rhodesian Ridgeback erkändes av South African Kennel Union 1926.

Helhetsintryck
En Rhodesian Ridgeback skall vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den skall ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten skall vara: vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke. Den skall vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen framträder. Den skall börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka skall vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.

Uppförande/Karaktär
Rasen skall ha ett värdigt, intelligent uppträdande, vara reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.

Huvud
Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen).
• Skallparti: Avståndet mellan nackknöl och stop skall vara detsamma som avståndet från stop till nosspets. Skallen skall vara flat och bred mellan öronen. Den skall vara fri från rynkor när hunden är i vila.
• Stop: Stopet skall vara relativt väl markerat och inte i rak linje från nos till pannben.
• Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart eller brun. Svart nostryffel åtföljs av mörka ögon och brun nostryffel av bärnstensfärgade ögon.
• Nosparti: Nospartiet skall vara långt, djupt och kraftfullt.
• Läppar: Läpparna skall vara torra och stramt åtliggande mot käkarna.
• Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett korrekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna skall vara välutvecklade, särskild hörntänderna.
• Kinder: Kinderna skall vara flata.
• Ögon: Ögonen skall vara måttligt brett ansatta, runda, klara och livfulla med ett intelligent uttryck. Ögonfärgen skall harmoniera med pälsfärgen.
• Öron: Öronen ska vara ganska högt ansatta, medelstora, tämligen breda vid basen och gradvis avsmalna mot spetsarna, som skall vara avrundade. De skall bäras tätt intill huvudet.

Hals
Halsen ska vara ganska lång, kraftfull och fri från lös halshud.

Kropp
• Rygg: Ryggen skall vara kraftfull.
• Länd: Ländpartiet skall vara starkt, muskulöst och lätt välvt.
• Bröstkorg: Bröstet skall vara mycket djupt och rymligt men får inte vara för brett. Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Revbenen skall vara måttligt välvda, aldrig tunnformade. Förbröstet skall vara synligt, sett från sidan.
• Svans: Svansen skall vara medellång, kraftig vid roten, utan att verka grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får varken vara för högt eller för lågt ansatt och skall bäras i en svag båge uppåt, aldrig ringlad.

Extremiteter
• Framställ: Frambenen skall vara absolut raka, starka med kraftig benstomme. Sedda från sidan skall frambenen vara bredare än de är sedda framifrån.
• Skulderblad: Skuldrorna skall vara sluttande, torra och muskulösa och tyda på snabbhet.
• Armbåge: Armbågarna skall sluta tätt intill kroppen.
• Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka med lätt fjädring.
• Tassar: Tassarna skall vara kompakta och runda med väl välvda tår. Trampdynorna skall vara härdiga och elastiska och skyddade av hår mellan tår och dynor.

Bakställ
Bakställets muskulatur skall vara stram och välutvecklad.
• Knäled: Knävinkeln skall vara god.
• Has: Hasorna skall vara lågt ansatta.
• Tassar: Baktassar, se framtassar.

Rörelser
Rörelserna skall vara vägvinnande, fria och aktiva.

Päls och färg
Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken ullig eller silkesmjuk. Pälsfärgen får variera från ljus till röd vetefärg. Lite vitt på bröst och tår är tillåtet, men större vita fläckar på bröst, buk och ovanför tassarna är inte önskvärt. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och genomgående med svarta pälshår är högst oönskat.

Mankhöjd
Önskvärd höjd för hanhund: 63-69 cm. Önskvärd höjd för tik: 61-66 cm

Vikt
Önskvärd vikt för hanhund: 36,5 kg (80 lbs). Önskvärd vikt för tik: 32 kg (70 lbs)

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Helén van den Born
Jan Wifstrand
Tullesbo Gård
275 94 Sjöbo
Sweden
+46 415 41200 home
+46 708 320300 mobile
helen@tullesbo.com
jan@tullesbo.com

© Tullesbo Gård AB 2005 • All content on www.tullesbo.com and www.tullesbo.se is protected by Swedish Copyright Law. No part of it can be reproduced or reused in any way. All pictures are copyrighted. All rights reserved.