Tullesbo Sätesgård har en lång historia som kan spåras ända till 1300-talet

Tullesbo sätesgård, belägen i Skartofta socken i Färs/Fers härad, har ett högt kulturhistoriskt värde och kan spåras tillbaka till 1332 via danska arkiv. Under 1600-talet när Skåne blev svenskt övergick Tullesbo från den danska adelssläkten Urne till den svenska adelssläkten Gyllenpalm. Efter ett antal kortare ägarbyten tog adelssläkten Ramel över 1753 och Tullesbo sätesgård var i släktens ägo till 2002. Tullesbo gård är ursprungligen en gammal sätesgård. En sätesgård, även kallad herrgård, är en gård som blivit befriad från allmänna skatter och som även ägdes och beboddes av en frälseman. Sätesfriheten kom trots skattebefrielsen med andra skyldigheter, så som skyldigheten att byggnaderna på gården skulle ha ett ståndsmässigt utseende samt att hålla kungen med riddare. Tullesbo Sätesgård höll kungen med två. Nya säterier slutade beviljas år 1686.

Innan släkten Ramels tid fanns det ingen herreman som bodde på gården permanent, utan ägarna residerade i några av sina andra gods eller herresäten i närheten. En av de äldsta belagda ägarna, Jacob Joensen Bing som ägde Tullesbo gård från år 1536, hade Smedstorp som sitt huvudsäte. När släkten Ramel tog över Tullesbo, enligt lantmätaren Johan Lorentz Gillberg som beskrev Tullesbo ett tiotal år senare, fanns på gården då endast en mangårdsbyggnad bestående av två enplans korsvirkeslängor och en enda ladugård bestående av en gråstensbyggnad vari alla funktioner var inhysta. Detta kom släkten Ramel dock att ändra på.

Det finns delar av anläggningen som har sitt ursprung i Hårlemans gestaltningsritningar från 1700-talet i form av den bevarade allén in mot gården från slottet. Det finns även en byggnad som möjligen kan vara den enda kvarvarande resten av den gårdsanläggning som fanns innan familjen Ramel tog över Tullesbo, nämligen det som idag fungerar som ridhus. Gårdens befintliga byggnader har i huvudsak tillkommit under 1800-talet och är ett bra exempel på en skånsk sätesgård. Flera av byggnaderna är välbevarade och speglar ett byggnadsskick som tillämpades på de större godsen och herresätena i Skåne vid den här tiden.